Vapen & Ammunition och Myten om Dom Andra
Idag är det 22 år sedan Kents mest kommersiellt framgångsrika album "Vapen & Ammunition" släpptes . Och äntligen är det dags för mig att leverera en take som jag suttit på i ungefär lika många år och som jag ser behövs allt mer då folks glömska och historierevisionism tenderar att ta över.
Tidigare idag hävdade exempelvis nån slapp praktikant på svt att Ludmilla Engquist kallade till presskonferens för att berätta "att hon hade testat positivt för anabola steroider". Vi som var med på den tiden minns dock att hon inte hade testat positivt alls. Hon gick ut och erkände att hon tagit några sk ryssfemmor och att det var väldigt dumt. Jag minns också att det tog flera dagar om inte veckor efter presskonferensen förens provsvaret kom tillbaka och visade positivt. Men det försvann liksom lite i nyhetsrapporteringen och nu har lögnen blivit sanning. I skrivande stund är det också denna falska uppgift som står på wikipedia...
Hursomhelst...Kent vare ja!
Dom Andra är på pappret Kents största hitlåt någonsin om man ska förhålla sig till radiospelningar, tracksplaceringar och singelförsäljningar. Som utomstående skulle man därför lätt kunna tro att den har en central plats bland Kents fanbase och även för bandmedlemmarna själva. Så är dock inte fallet.
Visst, den spelades i stort sett alltid på alla turneér post V&A men det kändes mest som en förpliktelse. "Jaja vi kör väl Dom Andra, det var ju ändå en monsterhit" osv. Och låten är ju bra så jag klagar inte.....men...hear me out.
Jocke Berg har vid flera tillfällen nämnt att bandet blev förvånade över "Dom Andra"s framgång eftersom att dom inte kände att det var en monsterhit utan en lite mer mystisk låt, utan refräng som alls vart tänkt att bli en megahit. Well, håll i er nu för här är sanningen. Det är en ingen monsterhit utan en lite mer mystisk låt, utan refräng.
Men varför sålde den så bra då? Undrar du?
Det har enligt mig att göra med tajmingen. Sverige var vid den här tidpunkten redo att omfamna Kent med vidöppna armar. Dom 4 förgående albumen hade cementerat dom som Sveriges största band. Det var dags för det sista steget. Att skivan redan hade sålt platina i förhandsbokningar visar tydligt att Kent i princip hade kunnat spela in fisljud i studion och släppa på singel och det hade ändå blivit en "monsterhit". Basically, oavsett vilken låt dom hade släppt så hade den haft minst lika många om inte större singel-framgångar. Vi var många som redan då aldrig fattade varför en så tydligt radiovänlig singelhit som "Pärlor" aldrig släpptes som singel(Även om radion började spela den så pass mycket att den nästan blev en slags inofficiell 5.e singel).
Hade Kent släppt den som första singel hade man förmodligen sålt ännu mer. Det är också idag vid skrivande stund lite ironiskt just "Pärlor" som är bandets mest populära låt på Spotify.
Med all repekt till Strage men här fastnar även han i den revisionistiska fällan. Och även i Kent-fällan generellt. Jag antar att detta är ett försök till att få artikeln att tilltala även icke kent-fans och därför känner han att han behöver tala till dessa oinvigda bönder på bönders vis. Vi Kent-fans vet dock att just singlarna aldrig har varit grejen med Kent...eller snarare....radiohits har aldrig varit grejen med Kent. Fansens favoritlåtar är i princip aldrig singlarna.
För oss som hängt i forumen genom åren kan jag exempelvis nämna följande spår som större favoriter än i princip samtliga singlar: Stoppa mig Juni(Lilla Ego), Socker, Mannen i den vita hatten(16 år senare) och obviously B-Sidan Utan dina andetag(Innan den kidnappades av mainstream soffliggarna på 2010-talet). Dessa låtar är så självklara för kent-fansen trots att ingen av dom var singlar eller sk radiohits. Sen är naturligtvis inte Kent-fans en homogen grupp. Snarare tvärtom. Det starka med Kent var just att varje potentiellt albumspår kunde vara den bästa låten i världen för en viss typ av person. Frågan är om det ens går att prata om sk Deep Cuts/Obskyra spår med ett kent-fan för det finns garanterat ett flertal fans där ute som slaviskt lyssnar till Papin Jahti varje natt och tycker att den är ett musikaliskt mästervärk större än allt annat på jorden.
Ur ett kommersiellt perspektiv är V&As singelval nästan en ultimat trollning av bandet.
Vi gör en skiva med tio spår där varenda låt skall kunna fungera som singel.
När vi sen väljer faktiska singlar så väljer vi dom minst hittiga och singelvänliga spåren på hela skivan.
Vi börjar med Dom Andra, lite mer mystisk låt, utan refräng. Sen följer vi upp med...Kärleken Väntar? WHAAAT???? FF är förvisso är relativt hittig låt, därför släpper vi den som dubbel A-Sida med en helt ny låt som inte ens är med på skivan(Vinternoll2).
Seriöst? Va e det för jävla beteende?
Man måste helt enkelt älska Kent.
/NN
(OBS! Alla låtar är såklart skitbra, denna text handlar ej om kvalitén på låtarna, reds anm)
