NostalgiNörden

 

Jag har varit ett fan av Grotesco sedan deras pilot-avsnitt i Humorlabbet som sedan gav dom sin egna tv-serie.
Jag skrev ett oerhört positivt blogginlägg back in the day där jag mer eller mindre hyllade gänget som
det nya Varanteatern. Senare fick jag ett mail av regissören Micke Lindgren där han tackade för berömmet men också påpekade att varan-tv inte var någon större referens för gänget. Något som kan te sig lite märkligt i efterhand då dom namedroppar David Wiberg-karaktären Goodzilla Hårdisksson i säsong 2 av Grotesco....but i degress.

Såhär i efterhand kan man säga att Grotesco aldrig riktigt levde upp till det där första pilot-avsnittet.
Det är fortfarande det mest kompletta dom har gjort. Att varje avsnitt av deras tv-serie skulle kunna hålla en sån kvalité var möjligtvis önsketänkande men med Varan-Tv i mitt goda minne så visste jag att det var möjligt.
Grotesco serierna är en väldig blandning och nivån går upp och ner och åt alla håll.
Briljanta klassiker kan varvas med total smörja som någon i manusrummet borde rensat bort på idé-stadiet.

Detta för oss till den hyllade Grotesco på Scalateatern.
I över två år har jag inte hört annat än hyllningar från alla håll över denna föreställning.
Dessvärre hade jag aldrig möjlighet att se den själv eftersom att den var slutsåld in i absurdum.
Så populär var den!
Därför var det en positiv överraskning då jag råkade notera att svt skulle sända en filmad version under gårdagskvällen.

Vad finns det att säga om denna föreställning?
Jag vet inte. Min spontanta känsla är att bara för att man kastar en massa random saker i rasande tempo
mot en vägg så betyder det inte att något nödvändigtvis stannar kvar.
Den spontana känslan blir det gamla mossiga - Vad var poängen med det där?
Eller ännu värre - Vad var syftet?

Inga nummer i föreställningen kan betraktas som direkt roliga.
Iaf inget av dom nya numrena. Ja just det. Detta är alltså inte en helt ny föreställning utan en
mush mash av nya nummer och rehash av gamla sketcher från tv-serien.
Ett ganska märkligt grepp. Dom som sitter i publiken har ju med största sannolikhet
redan sett Bögarnas fel & Tingeling. Med tanke på att dom framförts i Schalgerfestivalen
respektive Allsång på skansen. Sen är det ju frågan vem som går och ser Grotesco på Scalateatern utan
att ha sett ett enda avsnitt av tv-serien och dessutom lyckats missa dessa virala succér som Ett kilo mjöl.
Ytterst få skulle jag tro. Det är ytterst plågsamt att se en flera år gammal viral youtube-succé
spelas upp på scen med samma manus och där alla i publiken redan vet exakt vad som ska komma.
Humor kräver överraskning och när ingen i publiken blir överraskad så är det direkt sorgligt att titta på.
Dessvärre är dess nummer, dom gamla klassikerna dom enda som en gång i tiden iaf skulle kunna ha kallats för roliga.
Det övriga materialet sviktar drastiskt. Jag har sett bättre parodier på lokalrevyer -
PÅ LOKALREVYER!

Inget nummer tillåts landa utan allting går i ett hiskeligt tempo.
Vad var det där? E vi i helvetet nu. Jaha så nu e djävulen på dagis och vi har en sketch om dagis ehm nähä nu e vi tebax i helvetet å här kommer lokalrevyn.
Allt blir bara en enda stor röra som inte tycks leda någonstans.
Att tempot är en front för att täcka upp för luckorna i sketcherna är en teori..
"Jaja om vi bara kör i ett högt tempo så märker ingen att den inte är rolig".

Ett märkligt val är att ha "Det ballar ur"-mannen dyka upp vid två tillfällen och berätta om hur han vill att sketcher ska balla ur. Vi får sedan se en sketch där en överklass-familj firar sin dotters student.
Sen följer en scen där inget ballar ur och istället hamnar vi i en sketch där Per Andersson försöker
sälja kräftor över telefon till tjejen som tar studenten....ehm ja just det.
Konstigt kan tyckas, men roligt....nääääe? 

Även "Det ballar ur"-snubben klagar i slutet.Här kan man tänka sig att han kommer återkomma som en röd tråd under resten av kvällen för att slutligenfå sin urballning mot slutet...men nope. Han kommer aldrig tillbaka. Dessa två inhopp är det enda han gör i föreställningen.Så det är bäst att ni skrattade er förärvade åt när han berättade om vilken sorts humor han gillar fördet var tydligen meningen att vara en galet rolig monolog av något slag. I övrigt har han inget som helst syfte.Inte ens i Ett kilo mjöl-sketchen dyker han upp(Som i tv-serien) utan istället kommer Claes Eriksson ut. Vilket återigen är väldigt konstigt(Och även intressant då jag gillar Claes Eriksson), överraskande och som ungdomar säger "Random". Men jag kan fan inte sträcka mig till att tycka att det är speciellt roligt.

Förmodligen för att sketchen jag nyss tvingats bevittna är en sketch jag såg hundratals gånger för sex år sedan och sen dess är ingraverad i min ryggrad för resten av livet och därför var mer eller mindre plågsam att bevittna.
Intressant: Ja - Roligt: Nej

Så summa summarum. Inga nummer är roliga och dom enda nummer som är det har publiken redan sett.
Grotesco på Scala är ekvalenten av en 3-åring som kastar bajs på en vägg och hoppas att det
ska både fastna och bli roligt. Reaktionen från publik/föräldrar borde också bli ungefär densamma.

Nämnde jag att jag gillar Grotesco?
Det kanske säger nått om hur dåligt detta är.

/NN