NostalgiNörden

 

Dags för ytterligare lite trendspaning och teorier inom filmvärlden.

Vi har sett det förut. Någon gör en film som känns fräsch och nyskapande och under åren som kommer kommer mängder med copycats som gör allt för att vara lika bra men som allt som oftast misslyckas kapitalt.

 

Exemplen är många:
Star Wars, Pulp Fiction, Sagan Om Ringen, The Matrix, The Blair Witch Project Etc.

Gemensamt för dessa filmer är att dom alla på olika sett var ansvariga för att lansera helt egna sup-genres inom filmvärlden. 

 

The Blair Witch Project mer eller mindre uppfann Found-footage-genren som idag är större än någonsin via Paranormal Activity-filmerna. Denna vid första anblick ganska begränsade genre har har numera gått så långt att nyskapande filmmakare har börjat dekonstruera den med filmer som Chronicle(Max Landis) och Norska Trolljägaren som båda puschade gränserna för av found footage kan vara. Värt att konstatera är dock att det tog över ett decennium från att Blai Witch släpptes till att dessa filmer kommer. Dom första åren efter filmen kom mestadels tråkiga och ooriginella kloner där bland annat den svenska filmen Det Okända kan nämnas som ett tragiskt tydligt exempel.

När Quentin Tarantinos mästerverk Pulp Fiction kom ut 1994 så exploderade filmmarknaden under dom kommande åren med filmaer av typen "Inde/Crime/Heist-filmer med "smart" dialog om populärkultur". Problemet med dessa filmer är generellt att ingen av filmskaparna bakom dom dels uppenbarligen inte förstod vad som gjorde Pulp Fiction bra och dels inte var i närheten lika begåvade. Varken manus eller regimessigt. Ett fåtal projekt lyckades dock bli hyggliga filmer. Get Shorty samt Lock Stock & Two Smoking Barrels är två av dom mer kända. Jag skulle personligen gå så långt som att säga att 90% av Guy Ritchies(Lock Stock, Snatch) samlade filmproduktion är Tarantino rip offs. Guy Ritche är det närmaste en fattig mans Tarantino man kan komma.
Bland värre exempel kan nämnas Boondock Saints 1&2 samt Be Cool( Där man tillomed går så långt att man låter John Travolta och Uma Thurman dansa ihop igen). 
Fler Tarantino-esquea filmer kan ni hitta här: http://www.totalfilm.com/features/50-tarantino-films-tarantino-didn-t-direct

The Matrix är ett av dom få exemplen på en film som lyckas vara underhållande och actionpackad samtidigt som den ställer djupa filosofiska frågor som tvingar åskådaren att tänka. Den perfekta blandningen av Popcornfilm och filosofistund. Den är dock kanske mest känd för att ha populariserat den så kallade Bullet Time-Tekniken(Tekniken användes redan 1981 i filmen Kill and kill again) som gör att man kan byta vinkel och rörelse i stillastående tid och rum.

Denna effekt har sedan parodierats till döds i ex antal filmer. För många att nämna. James Rolfe lyckades dock sammanfatta hela fenomenet ganska bra på sin Top 11 Worst Cliches-lista.