NostalgiNörden

X-men filmerna har onekligen haft en svajig resa. Efter två ganska bra filmer så lämnade både Bryan Singer och manusförfattarna franchiset för att istället göra filmen Superman Returns. Efter detta så gick både X-men serien och Bryan Singers karriär mer eller mindre käpprätt åt helskotta. Åtminstone rent konstnärligt.

 

Efter att den lovande reigssören Matthew Vaughn tackat nej till regijobbet pga tidsbrist så valde man av någon oförklarlig anledning att lämna över X-Men franchiset till Bret Ratner(Ingen förstår nog fortfarande riktigt varför).

X-Men: Last Stand körde i princip hela franchiset i botten och fullkomligt slaktade  The Dark Pheonix Saga(Den mest kända X-man storylinen) i förbifarten.

 

Några år senare kom X-men origins: Wolverine..........Den filmen pratar vi inte om.

 

Här skulle man kunna tro att hela X-men serien var död och begraven för all framtid. Men plötsligt så började det pratas om en reboot(Filmvärldens mest osexiga ord). Filmen skulle heta X-Men: First Class. Jag minns tydligt hur oerhört ointresserad jag var av dess nyheter. En lökig reboot av något som slutade så illa. Mitt ointresse var så stort att när rykten började florera om att svenske Daniel Espinosa efter succén med Snabba Cash var aktuell som regissör så tänkte jag att han var på tok för begåvad för att göra något så tråkigt.

 

Sen hände något...

 

Efter succén med Kick-Ass(Fan vad jag älskar den filmen!) så valdes Matthew Vaughn återigen som regissör. Denna gången tackade han jag trots att han hade ännu mindre tid på sig än vad han skulle ha haft under Last Stand. Sen castades James Mcavoy & Michael FUCKIN Fassbender som yngre versioner av Charles Xavier och Magneto. Att man sen fyllde på med både Jennifer Lawrence och Nicholas Hoult skadade ju inte heller precis. Trots detta var jag fortfarande en aning skeptisk och det var inte förens jag började se igenom alla teasers, trailers och smakprov som lades ut på nätet i marknadsföringssyfte som jag bestämmde mig för att faktiskt gå och se filmen. Och det är jag glad för.

 

X-Men First Class var i mitt tycke den första filmen som fick allting på plats och dessutom hade specialeffekter och budget värdiga en X-Men film för mm det verkligen är något som ligger dom gamla filmerna i fatet så är det bristen på budget och storslagna effekter. Slutfighten i X1 känns med dagens mått mett skrattretande billig. Detta kan såklart förlåtas med tanke på att det var den första moderna superhjältefilmen som gjordes. Den kom två år innan Sam Raimis första spidermanfilm och hade en i sammanhanget skrattretande budget på 70 miljoner dollar. Detta var långt innan Superhjältefilmer var standard och stod för 99% av filmproduktionen i hollywood.  Ett osäkert kort att satsa pengar på med andra ord.

 

Hursomhelst.

First Class slog till underifrån och lyckades med tiden i princip självmant reparera skadan som orsakats av dom två förgående  filmerna. Åtminstone i publikens medvetande.

 

En del folk klagade över alla kontinuitetsfel som uppstod mellan dom gamla filmerna och First Class och jag deltog livligt i flera nätdiskussioner där jag bestämt hävdade att First Class inte var prequels till dom gamla filmerna utan en reboot där dom gamla filmernas kontinuitet helt enkelt inte spelade någon roll. 
Fassbender och Mcavoy såg ju inte ens ut som Stewart och Mckellen nånstans!
Nu var allting upplagt för en ny spännade trilogi där Last Stand och XMO:Wolverine inte existerade.
(Skådespelarna hade alla skrivit kontrakt för 3 filmer).

 

I December 2012 inkluderade jag X-men: Days of future past i min artikel om Den gyllene andra filmen eftersom att jag vid det laget fortfarande trodde att dom nya och gamla filmerna inte hade något med varandra att göra och därmed var att betrakta som del 2 i en eventuell trilogi.

Sen hände lite grejer...