NostalgiNörden

Jag gillar många olika skådespelare och jag gillar även många olika manusförfattare och regissörer. Jag uppskattar dom alla på olika sett men det finns en detalj när det kommer till samarbeten som jag kan störa mig lite på. Jag uppskattar Tarantino, Bergman, Allen, Nolan & Kubrick på helt olika sett. Deras filmer är allt som oftast väldigt bra och det är såklart det viktigaste och jag tar ingenting ifrån dom men det som stör mig när man överblickar somliga regissörers karriärer är deras förhållande till casting av skådespelare.

 

 

Quentin Tarantino blir ofta uppmärksammad för att revitalisera "bortglömda" skådespelare genom att casta dom i sina ofta briljanta välskrivna roller vilket såklart leder till att den "bortglömde" skådespelaren får ett nytt uppsving i karriären. Exemplen är många: John Travolta, Lawrence Tierney, Pam Grier, Robert Forster, David Carradine, Michael Parks, Daryl Hannah, Don Johnson etc och till viss del även Kurt Russel, Uma Thurman, Michael Madsen & Jennifer Jason Leigh. Tarantino har dock påpekat vid ett flertal tillfällen att han inte gör detta som någon sorts gimmick utan att han helt enkelt ansåg att dom skådespelarna var dom bästa för just dom rollerna och att han har ett bättre minne än dom flesta castare när det kommer till skådespelare och deras kvalitéer. Han menar att skådespelare som en gång varit briljanta inte slutar vara det bara för att dom inte blir castade i stora filmer längre. Deras kunskap finns kvar och problemet ligger snarare hos castare och studiofolk som trycker på för att casta dom för tillfället nyaste och hetaste skådespelarna på marknaden istället för dom som kanske passar bättre till rollen. Och gång på gång bevisar han alla rätt.

 

Tarantinos stävan efter att alltid hitta den bästa möjliga skådespelaren för en roll gör även att han kan upptäcka nya stjärnor från oväntade håll. Jag har till exempel svårt att tro att någon annan regissör i världen ens hade kallat in den då relativt okände tyske tv-skådespelaren Christoph Waltz för att ens få läsa för rollen som Hans Landa. Man Tarantino gav honom chansen och två oscars senare är Christoph Waltz än av världens mest respekterade skådespelare.

 

Av detta kan vi lära oss att dom bästa skådespelarna inte alltid är dom med mest klout i branschen. Detta visade sig än en gång i Tarantions senaste film The Hateful 8 där han dragit ihop ett som han själv kallar det "Tarantino dream team". Han samarbetar återigen med Tim Roth, Michael Madsen, Samuel L Jackson, Kurt Russel och Walton Goggins. Av dessa fem är det egentligen endast Samuel L Jackson som i dagsläget kan anses vara en nuvarande "A-lister" i Hollywood. Tim Roths karriär har gått knackigt, Madsens än mer, Walton Goggins är en visserligen bra men relativt obskyr tv-skådis och Kurt Russel gör mest B-filmer och är långt ifrån sin forna stjärnstatus.

 

Skälen till varför det har blivit så kan diskuteras i evighet. Men inget av dessa betyder att dom har blivit sämre skådespelare. Snarare tvärtom. Och Tarantino glömmer inte. Med tanke på Tarantinos framgång kan det därför ibland störa mig att regissörer som Woody Allen och framförallt Christopher Nolan alltid tycks casta skådesplare som är "heta" för tillfället istället för att fortsätta arbeta med skådespelare som dom vet är bra och dessutom har jobbat med tidigare.

 

I Nolans fall finns det såklart stora ekonomiska intressen och därför även många påtryckningar från studiofolk att casta "Folk som drar pengar". Men han har ändå lyckats få med Michael Caine i så gott som alla sina filmer efter Batman Begins. Frågan är varför han är undantaget snarare än regeln.

 

I sin genombrottsfilm Memento har han tex castat Carrie-Anne Moss & Joe Pantoliano. Båda heta efter The Matrix. Även huvudrollsinnehavaren Guy Pearce kan sägas ha varit på uppgång vid tiden för filmens produktion. Då Memento idag anses av många vara ett modernt mästerverk så kan man såklart fråga sig varför Nolan valt att inte arbeta med någon av dessa skådespelare igen. Kanske passade dom inte in i dom filmer Nolan gjort sen dess. Det är säkert hans ursäkt om du skulle fråga honom.

 

En mer trolig anledning är att ingen av dessa tre anses vara speciellt eftertraktade av studios på samma sett idag som dom var då. Istället väljer Nolan nästan uteslutande att arbeta med skådespelare som är "Heta för tillfället". Hugh Jackman i The Prestige, Heath Ledger i The Dark Knight, Ellen Page & Dicaprio i Inception eller Matthew McConaughey & Jessica Chastain i Interstellar. Alla a-listers och påpassligt nog väldigt heta just vid tillfället när dom blev castade. Visst kan man göra ett case för att han tidigt plockade upp Joseph Gordon-Levitt och Matt Hardy samt gjorde helt rätt som castade Heath Ledger(Då väldigt het efter Brokeback Mountain) som Jokern i The Dark Knight men man kan ändå se en tydlig skillnad i resonerande.

 

Det finns såklart mycket mer att diskutera kring detta och många olika infallsvinklar att ta i beaktande men som ni märker eleverar jag mer åt Tarantions filosofi än åt Nolans i det här fallet.

 

Om jag fick chansen skulle jag personligen casta Benny Haag såfort jag bara kunde i vad som helst.