NostalgiNörden

En blogg som innehåller Humor, artiklar, recensioner och allehanda nördigheter. Allt framfört på ett ganska komiskt sätt.

Influensa & Barnkanalen

Kategori: Allmänt

 

Tre år i rad lyckades jag med konsstycket att drabbas av influensa.
Jag minns nu inte dom exakta årtalen men det pågick från högstadiet upp till Gymnasiet.
Trots mitt yrsliga, drömliknande och plågsamma sinnestillstånd så har jag nästan bara positiva minnen från
dom här tre sjukdomsepisoderna. Kanske är det lättare att minnas positiva mentala intryck framför plågsamma och fysiska.


Kanske väljer man att minnas det positiva och förtränga det negativa. Det känns logiskt.
Mina minnen består till stor del av olika tv-program jag såg under den här tiden efter som att jag var så sjuk så
att jag knappt kunde röra mig och därför låg nedbäddad i sängen med tvn på.
Jag minns att barnkanalen rullade på i bakgrunden.
Eftersom att vi inte hade något kabel-abbonnemang så var det i princip det enda som gick att se på på vardagarna såvida man inte ville se tråkiga trädgårdsprogram eller ännu värre, förhör i riksdagens konstitutionsutskott.


Man kan objektivt såklart tycka att jag borde ha varit för gammal för barnprogram vid den här åldern.
Men jag var redan då en stark nostalgiker och kan även se på barnprogram än idag ifall jag finner att dom är tillräckligt underhållande. Under den här perioden var barnkanalen något relativt nytt. En kanal som visade barnprogram dygnet runt.


En kanal som gjord för sjuka barn utan något att göra. Dessutom visades mängder med gamla barnprogram från förrsom jag inte hade haft möjlighet att se på flera år eller kanske bara hade hört talas om i förbifarten.
Men det fanns oxkså nya serier jag aldrig sett förut som den kanadensiska serien "For better or worse" som utforskade djupare teman spann över flera generationer. Allt detta söp jag in under denna period som alltid pågicki ganska exakt en och en halv vecka.


Det sista året sammanföll sjukdomaperioden med att vi fick en gratis provvecka med Canal+.
Så då passade jag på att se Quentin Taratinos Death Proof för första gången.
När man har så stark influensa att man måste ta verktabletter för att ens kunna sitta upp i sängen så gäller det att utveckla ett system. Man får nämligen bara åtta tabletter dagligen med fyra timmars mellanrum.


Eftersom man alltid tar två tabletter åt gången blir det cirka tolv timmar under dagen då man orkar sitta upp. Sen får man göra sig beredd på en jobbig period då man måste vänta i åtta timmar på att få ta nästa dos. Det bästa man kan göra under denna period är att sova. Att vara i vaket tillstånd under den här perioden(även om "vaket" knappast känns som en rättvis beskrivning av den yrsliga plåga man genomlider) är kort sagt ingen bra idé.

Att lyckas somna i det här tillståndet är dessvärre allt annat än enkelt.
Man befinner sig i något slags drömliknande helvete där man ständigt plågas, yrslar, skakar och snorar om vartannat och man vet att det kommer vara ännu värre när man i så fall vaknar upp med halsen och lungorna sprängfyllda med slem och en skrikande feber som är värre än någonsin.

Varför tar man då inte tabletterna nån timme innan man går och lägger sig?
Jo för då har man ju slösar bort en dos tabletter som man hade kunnat använda i vaket tillstånd och därför måste du nu plötsligt genomlida två åtta timmars tablettfria perioder under samma dag. Det gör man allt för att undvika.


Vad skönt att jag inte minns allt det.
Det är såklart logiskt att man gör allt för att förtränga dessa minnen för att istället fokusera på det positiva.
Psyket är selektivt. Och tur är väl det. Annars skulle man gå under.

/Johan

Kommentera inlägget här: